Vad har ordet ”inte” med dåliga vanor att göra?

Har du också vanor som du vill bryta, som du inte kan låta bli men egentligen är säker på att du skulle vara lyckligare om du kunde bryta dem? Jag ska inte rekommendera någon självhjälpsbok, men några tankar. Det lär vara bekräftat att vårt undermedvetna inte förstår ordet ”inte”, utan säger du ”jag ska inte småäta mellan målen” så ställer kroppen in sig på att ”jag ska småäta mellan målen” och det krävs en otrolig karaktär för att hålla ambitionen och kroppen fattar inte varför du säger att du ska göra en sak och sedan hindrar dig själv från att göra det. Och så fort du blir lite deppig eller tycker livet är jobbigt så är du garanterat tillbaka. I alla fall om du som jag inte är speciellt karaktärsfast. Då gäller det att fylla tomrummet med något annat, helst något som ger belöningskänsla på liknande sätt som den vana du vill bryta. För mig är det en ”trigger” då jag sätter mig i soffan och sätter på TV:n att jag ska äta något. Eller dricka något. Eller varför inte både ock? Då gäller det att ha alternativ. För mig har det fungerat ganska bra med örtte och morötter etc. Jag äter visserligen, men det är nyttigare än vad jag vanligen äter. Skulle vilja hitta något så att när jag sätter mig i soffan och triggern kommer ”nu skulle det sitta fint att äta något”, istället får repliken ”nu skulle det sitta fint att…..” det är just det jag inte kommit på än. Men har inte gett upp. Kanske jag inte ska sätta mig i soffan?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *