Att lära gamla hundar sitta…

Det finns ju ett gammalt uttryck att man kan inte lära gamla hundar sitta. Men jag har förhoppningar om att leva kanske 30 år till, (mina föräldrar blev båda över 90 år, så runt 30 år till borde genetiskt vara realistiskt). Då kan jag ju inte låta gamla dåliga vanor hindra mig från att använda de åren på bästa sätt. En dålig vana är oviljan mot att planera. Jag har alltid känt mig begränsad av att ha saker som är bestämda i tid, och därmed har min fritid dominerats av att ”göra vad som faller mig in”. Det var kanske en bra strategi när fritiden var begränsad, men nu när jag för det mesta planerar min dag själv så blir det ofta att jag på kvällen konstaterar att det inte blivit mycket gjort. Varken av Bör, Vill eller Kan. Nu kan man ju säga att som pensionär gör det inget, men dels blir saker som att städa, ta hand om trädgården m.m. inte heller gjort, men framför allt blir det jag ser framför mig som kul inte heller gjort.

Jag fick en broschyr om hjärntrötthet på sjukhuset. En självtest gav mig 2-3 poäng där 13 och högre tydde på hjärntrötthet. Men den sa att oberoende av hjärntrötthet, att planera sin vardag i fyra kategorier var bra för alla. De var:

Måste – till exempel tid hos tandläkaren

Bör – städa, plocka undan, klippa gräset, handla, det vill säga sådant som får negativa konsekvenser om det inte görs i rimlig tid.

Vill – sådant som får mig att må bra

Kan – sådant som jag tänker att det borde göras någon gång, men det går att leva med att det inte görs eller tar tid.

Tror att min motvilja mot planering beror på dels att jag haft Bör och Kan i samma lista, vilket gjort den överväldigande lång. Och jag har inte planerat in Vill, vilket gjort att jag inte haft det att se fram emot när jag är klar med Måste och Bör. I broschyren påpekade man att Vill bör ta ca 1/3 av min vakna tid. Så nu är det klart med funderingarna, dags att börja planera!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *